Subjekt i eget liv

 

Trilogin om Alberte stod i min dotters bokhylla och var en julgåva från hennes farbror 1999.

I våras kände jag att jag var i behov av en riktig tjock bok, ett sätt att glömma för en stund coronavårens hot och begränsningar. Så jag greppade tag om denna bok och fick låna med mig den hem.

När jag sen började läsa mig in i berättelsen om Albertes liv grep den tag i mig.

Jag har befunnit mig i detta grepp även under denna coronahöst. Läsandet och skrivandet har fört mig nära en annan kvinnas envisa och uthålliga kamp med att finna sin plats i världen. Ibland har jag sett mig som livsvittne, ett vittne som står bredvid en annan människa och står ut tillsammans med henne. Samtidigt blir jag vittne till mänskligt liv i en vidare mening, vilket även innefattar mitt eget liv. Hur är det att vara människa när detta är mina dagar och nätter?

Jag har överraskats i Albertes sällskap när jag förts till områden där eget mod och engagemang har prövats. Är det jag har att komma med egentligen intressant? För snart 20 år sedan skrev jag klar min avhandling i religionsfilosofi.

Vid flera punkter i berättelsen om Albertes skrivprocess känner jag direkt igen mig. Dessa nätter där jag till sena kväll kämpade med en formulering som inte alls ville lägga sig till rätta för tanken. Sen väcktes jag om natten av en genial formulering, trodde jag. Fast när morgonen kom gick det inte att läsa det jag klottrat ner.

Jag blev ytterst tacksam när jag fick läsa om Lina Haugen. Hon såg Alberte i hennes skrivande, inbjöd henne till sig och sitt stora slagbord där hon kunde skriva klart sitt manus i lugn och ro. Ett är visst, tänker jag. Jag fick också ett stort bord för mitt arbete, ett levande kvinnosammanhang som följde mig, gav stöd och frågade mig genuint intresserat hur det gick.

Det finns scener i berättelsen om Alberte som direkt och överraskande för mig till själva innehållet i och syftet med min avhandling, alltså till den problemställning som jag tog mig an. I de två förgående avsnitt märks det tydligt, tänker jag.

De frågor jag ställer i samtalet mellan Liesel och Alberte bottnar i mitt arbete med Beauvoirs feministiske filosofi.  Konstnären Siverts vackra ord om själva Livet och havande kvinnor kopplas omedelbart till den kollektiva föreställningsvärld som blev portalen in till min problemställning:

Jag utgick från att det föreligger en grundläggande ambivalens i kollektiva föreställningar om kvinnan och hennes livgivande förmåga.

Å ena sidan upphöjs den fruktbara kvinnan, och sätts upp på piedestal. Själva Livet manifesteras sig i hennes gestalt. Olika religiösa och ideologiska föreställningar hyllar denna upphöjda, heligförklarade, rena Jungfrumoder.

Å andra sidan förknippas – inom samma föreställningsvärld – kvinnans kropp, sexualitet och fruktsamhetens konkreta funktioner med orenhet, det heligas absoluta motsats.

Den gravida kvinnan används gärna som intressant modell och metafor för själva Livet, men hur är det att fysiskt och faktiskt själv vara en livsgivande och födande kvinna?

Vilken existentiell förståelse om den situation och det tillstånd hon befinner sig mitt i hjälper henne att vara där?

För att söka rätt på ord, begrepp och föreställningar som kan ge den hjälpen gick jag till en bestämd situation, nämligen vad som sker när födelse sker. En barnmorska som gång på gång bistått födande kvinnor gav mig en berättelse som jag kunde bygga vidare på när jag utvecklade mitt filosofiska bidrag. Avhandlingen kom att heta Att vara kroppssubjekt.

Trilogin som skildrar Albertes liv från tidig tonårstid till livsfasen som mogen kvinnan läser jag som en stor berättelse om en kvinnas subjektblivande. Detta pågår mellan två poler. Å ena sidan finns kylan som förminskar, gör henne till objekt att betrakta, bedöma, fördöma. Å andra sidan finns värmen som ger henne ett eget, fristående liv.

Den egna kroppen ger denna värme när blodet strömmar ända ut i fingertopparna efter en språngmarsch uppför backarna i Nordnorge. Kroppen håller henne i ständig rörelse när hon går och går och går på Paris gator. Den glöder som i feber när hon skriver och skapar genom nätter och dagar.

(c) Kirsten Grønlien Zetterqvist, 2020-12-09

Litteraturreferenser

Om bilderna

Under nittiotalet arbetade jag med kurser och konferenser för kvinnor. (Se Om mig)

Gemensamma uttryck i dans, berättelse och kreativt bildskapande var viktiga arbetsformer när vi gav rum och uppmärksamhet till livsfrågor i kvinnors liv.

Mina egna målningar från dessa många tillfällen har jag tagit vara på. Nu använder jag några bildfragment ifrån detta samlade bildmaterial i min bearbetning av berättelsen om Alberte.

Sandel, Cora    1999 Alberte-serien: Alberte och Jacob, Alberte och friheten, Bara Alberte, Bonnierpocket, Viborg

De Beauvoir, Simone, 2002 Det andra könet Nordstedts förlag, Stockholm

Grønlien Zetterqvist, Kirsten 2002 Att vara kroppssubjekt. Ett fenomenologiskt bidrag till feministisk teori och religionsfilosofi. Studia Philosophiae Religionis nr 23, Uppsala