Framtidskolonialism.

Mitt blommöte med Arne Næss där på te-rummet var inte mitt enda möte med honom och den ekosofiska miljö som han – tillsammans med Sigmund Kvaløy Seterengen – utvecklade. Jag deltog i ett seminarium under hösten 69 och våren 1970 som het Estetisk erfaring. Detta seminarium var en del av den dynamiska miljö där Arne Næss med flera utvecklade ekosofin. Frågorna varför och hur var viktiga. Envist och konsekvent skulle dessa ställas till olika fenomen och så småningom leda ner till en grundläggande norm, alltså till djupekologin.

Næss var mycket ivrig, minns jag. Modeller provades och argumentationen slipades. Går det att övertyga människor och samhälle till att besinna sig nu?

Jag har sparat anteckningar från mina filosofistudier.

När jag öppnade den tjocka pärmen hittade jag väl förda sammanfattningar från böcker jag läste, från föreläsningar och seminarier.  Febrilt letade jag förstås efter anteckningar från seminariet Estetisk erfaring. Men jag hittade endast tre blad med några få fragment:

Som det här:

Klatring – en konfrontasjon som er villet i en komplisert omverden.

(Klättring – en självvald konfrontation med en komplicerad omvärld.)

Sen står det:

S... Hvorfor klattrer du?

N..Hvorfor sluttet du å klattre?

Då har dialogen mellan S – som står för Sigmund och N som står för Næss tagit över händelseförloppet där på seminariet, den dialog som de direkt involverade oss andra i, några få studenter som hade vågat oss dit.

Att intressera sig i ekosofi var nämligen suspekt i den stämning som då rådde på universitet. Inte blir det någon samhällsförändring av sådana ockulta verksamheter, menade man.

Det som utmärkte seminariet var att vi, tillsammans också i praktiska övningar, utforskade exempelvis monotoni och komplexitet. Vad händer med liv i monomiljöer?

Ett ord står i de spridda anteckningarna: framtidskolonialism.

Tar avgjørelser for ufødte generasjoner uten at de kan få et ord med i laget.   

Under denna mening finns några snabba skisser där det står 1970 – 1980 – 1990 – 2000. Skisserna visade hur mångfalden av livsformer successivt reducerades. När jag nu ser skisserna, känner jag att själva ordet framtidskolonialism gjorde starkt intryck på 20 åringen. Jag minns också att år 2000 kändes oändligt långt borta.

Ett problemområde som Kvaløy återkom till var risken med olika uttryck för monomiljöer. Vi läste texter från forskning som visade hur ekosystem successivt förstördes. Vikten av att bibehålla ekosystemens mångfald och rikedom avspeglar sig i djupekologins punkt två och tre. Livets mångfald har ett värde i sig själv. Människan har därför inte rätt till att reducera denna mångfald och denna rikedom utom för att tillfredsställa vitala behov för sin egen överlevnad.

När jag ser reklamskyltar där det står: Tänk ekologiskt, går en tanke till detta seminarium. Då på slutet av sextiotalet var den uppmaningen nästan skum, suspekt, i alla fall inte något vi kunde läsa på reklamskyltar.

Ekologiskt jordbruk, närodlat, något som Kvaløy var mycket upptagen av, föranledde skratt och betraktades som fullständigt orealistisk.

Det har hänt på de femtio åren att fler och fler omfattar med en självklarhet att söka handla ekologiskt, tänka ekologiskt, odla ekologiskt.

Att förstå hur ekosystemen inverkar på olika livsformer uppfattades då som för abstrakt och överdrivna farhågor. Numera visar olika forskningsresultat att så är fallet.  Våra plastpåsar kväver fiskar och valar. Plasten driver runt som stora livsfarliga öar i världshaven.

nästa avsnitt: -- på en stor måte

(c) Kirsten Grønlien Zetterqvist, 2020-02-10