Känslor och förnuft

I Spinozas filosofi finns ett tydligt individperspektiv. I kraft av att vi är människor har vi egna möjligheter och en unik egenart. Det ligger i människans natur att vi är utrustade med både känslor och förnuft. Dessa är lika viktiga hos Spinoza. Förnuftet är hjälplös utan att befinna sig i harmoni med en affekt, skriver Næss. (Næss 1999, s 43)

Spinoza är inte endast en rationalist, fortsätter han. I Frankrike uppfattas han som det, men det är därför att de förstår honom utifrån Descartes, deras förnuftsfilosof.

Människan trängtar och traktar efter att upprätthålla sitt eget sätt att vara. Detta är en form av trängtan som handlar om att få leva utifrån sina egna lagar. Handlar detta om det vi kan kalla självbevarelsedriften?

Det är vanligt att tolka självbevarelsedrifen biologiskt och socialt, men för Spinoza är den alltså direkt knuten till vår egen individuella natur, vår väg i livet och till våra personliga val, menar Næss. Vi blir utsatta för press i olika riktningar av olika personer och institutioner, men provar ändå håll fast det vi innerst inne står för.  (Næss 1999, s 45)  

Det handlar alltså om att i möjligaste mån söka att vara i sig själv och att förstå sig själv utifrån sig själv. När vi gör det växlar vi mellan att befinna oss som utanför som iakttagare eller innanför som deltagare, fortsätter Næss.

Är vi endast iakttagare kan vi säga: Jaha – det här går åt pipsvängen. Det finns inget utropstecken efter repliken, utan en punkt. Då ger vi plats åt passiva affekter.

Vi kan också fråga i uppkommen situation: Vad nu? Vad händer? Vad kan göras? Därmed ger vi plats för aktiva affekter.

Aktiva affekter släpper fram människans möjligheter medan passiva affekter håller dessa tillbaka. Därför blir det en grundläggande regel för vårt sätt att leva att söka omvandla passiva känslor till aktiva, alltså att förverkliga vår natur och essens, skriver Næss. Om vi vill öka vår kunnighet och klokskap, ja, vårt förstånd, förutsätter detta ett affektivt engagemang, ett känslomässigt förhållningssätt som främst bör fyllas av aktiva affekter. (Næss 1999, s 43)

Människans uppgift inför sin naturs möjligheter är alltså att söka omvandla ett förhållningssätt som är dominerat av passiva affekter: Jaha – det här går åt pipsvängen, till ett förhållningssätt som är präglat av aktiva affekter: Vad nu? Vad händer? Vad kan göras? Detta ökar också vår förmåga att handla och förhålla oss medvetet i de sammanhang vi befinner oss i.

Det hör till människans natur eller essens, skriver Næss vidare, att vi gläder oss när vi möter glädje, och känner oss ledsna när vi möter andra människor som är ledsna. I Spinozas filosofi ges utrymme åt vikten av glädje. Hur förstås den, frågar Næss. Jo, det handlar om den enkla regeln som kan formuleras så här:

Det du gör, gör det helt.

Den här helheten handlar inte om något fullkommenhetsideal i vanlig bemärkelse, men något i riktning av «fullførthet og avrundethet».

Filosofer tycker om att prägla nya ord. Och här får jag problem när jag ska översätta orden till svenska. Jag tror vi kan tänka i riktning av att när vi gör ett praktiskt arbete, till exempel stickar en kofta, behöver vi bli helt klara med alla detaljer innan vi känner av glädjen över fullfört arbete. Denna glädje ger oss «fullførthet og avrundethet».

”Vi har förmåga till att i större eller mindre grad bli hela. Glädje gör oss mera till en helhet, glädje avrundar oss, fullför oss som integrerade människor.” (Min översät. Næss 1999, s 11)

Som jag förstår Næss olika bidrag hämtar han alltså upp centrala delar i sin djupekologiska livsfilosofi från Spinozas filosofi.

Han hämtar upp en holistisk verklighetsuppfattning. Livet förstås som en helhet där alla livsformer är likvärdiga livsuttryck, en helhet där olika livsyttringar hör hemma i kraft av sin egenart.

Næss använder sig av Spinozas förståelse av människans natur och väsen. Det blir en människosyn som likställer känslor och förnuft. De är lika viktiga och förutsätter ömsesidigt varandra. Människan kan i kraft av sin aktiva affekter släppa fram de möjligheter varje människa har, nämligen de aktiva affekternas förhållningssätt och handlingar.

nästa avsnitt: Mer är möjligt

(c) Kirsten Grønlien Zetterqvist, 2020-02-10