Vad har så hänt med mig när jag nu har sökt närkontakt med djupekologins livsfilsofi?

Jag förstår tydligare det nära sambandet mellan handling, förhållningssätt och verklighetsförståelse. En avgränsad handling görs i en viss konkret situation. Den kommer tillstånd därför att det finns ett förhållningssätt som i sin tur bottnar i ett medvetet sätt att se på livet, en verklighetsförståelse. Det som dynamiskt länkar den ena aspekten till den andra är en etisk uppmärksamhet som hela tiden är vaken och rörlig. Den drivs av aktiva affekter som får oss att   fråga i uppkommen situation: Vad nu? Vad händer? Vad kan göras?

Arne Næss uppmanar i sina sista böcker att vi utvecklar en livskonst som handlar om

å drive med små ting på en stor måte,

alltså att hålla på med enskilda saker på ett stort sätt. Det lilla inverkar på det stora, menar Næss, och det stora villkorar det lilla.

Vad kan menas med på en stor måte? Låt mig ta ett exempel!

Innan julhandeln i år bestämde jag mig för att alltid och konsekvent ha med mig en egen bärkasse. När jag handlade i olika affärer och fick frågan om jag ville ha en bärkasse svarade jag alltid:

Nej tack, jag har med mig en egen.

Efterhand som jag gick in och ut av affärer där i julstressen märkte jag att jag inte en enda gång mötte en expedit som inte positivt bekräftade mig i den handlingen.

Kanske sa jag något om att jag gör det för miljön skull, och vi fick ett litet samtal där mitt i julstressen. När det blev ett lite samtal, och blickarna möttes över paketen, kändes det också stort, högtidligt, i ett kort ögonblick av delat ansvar och glädje.

 Å drive med små ting på en stor måte.....

När vi gör det, tänker jag, släpper vi fram möjligheter, aktiva affekter och genom denne, vad Næss kallar aktivhet, bekräftar vi hos oss själva och varandra en grundläggande optimism.

Med ordet aktivhet menar han något annat än en massa aktiviteter. Vi kan göra många aktiviteter i naturen, till exempel arrangera lekar och sport, men det kan vi göra utan att uppmärksamma den natur vi just då befinner oss i.

Aktivhet är ett uppmärksamt förhållningssätt där vi lägger märke till de enskilda livsformerna egenart och särdrag.

Aktivhet knyter an till det Næss kallar – ett ekologisk jag, och som har med självförverkligande att göra. Genom att identifiera mig med den närliggande natur vidgas mitt jag.

När jag går mina dagliga promenader längs med Mälaren har jag vissa träd som jag särskilt lägger märke till.

Vid min väg står en stor björk helt nere vid vattenbrynet. Vad nu, tänker jag bekymrat. Kommer den att klara sig nu när det finns så mycket vatten i Mälaren denna regntunga vinter?

Björken ger mig också ’råg i ryggen’ när jag stannar till en stund och vilar ryggen mot stammen.

Jag lever och medlever med denna björk och andra träd, flygande och simmande fåglar, blommor som redan tittar upp, grannarnas katter, människor jag möter på vägen.

Att ha en björk bakom ryggen ger mig kraft, tillförsikt.

Ett kännetecken för Arne Næss är «Possibilisme – alt er mulig, eller litt strammere: intet er absolutt umulig.» (Næss 1998, s 12-13)

Jag har tagit till mig uttrycket. Jag kallar mig: possibilitist.

Mer är möjligt!

(c) Kirsten Grønlien Zetterqvist, 2020-02-10

Næss, A. (1976) Økologi, samfunn og livsstil. Oslo Universitetsforlaget

Næss, A. (1981). Ekologi, samhälle och livsstil: utkast till en ekosofi. Stockholm, LTs förlag.

Næss, A.(1998) Livsfilosofi. Et personlig bidrag om følelser og fornuft. Oslo, Universitetsforlaget

Næss, A. (2007). Livsfilosofi. Stockholm, Natur och kultur

Næss, A (1999) Det frie menneske. En innføring i Spinozas filosofi. Oslo, Kagge forlag AS

Næss, A. og Tschudi, H.B. (2007) Livsviktig. Oslo, Flux forlag.